Fastlege

Hej, hej igen . Nu måste jag passa på att skriva när jag är igång. Jag har den sista veckan varit drabbad av något så oglamorøst som urinvägsinfektion... och på grund av att jag inte haft någon husläkare eller fastlege som det heter 
här i Norge så har jag førsøkt att kurera mig sjælv med tranbärskapslar och enorma mängder vatten. I søndags insåg jag dock att det inte hade gått så bra, jag vaknade med ryggsmärtor. När eftermiddagen nalkades kände jag hur febern kom smygande och jag blev illamående. Jag tvingades ringa till min käre svärfar som hjälpsamt erbjød sig att køra mig till 
legevakten. Min man??? En mycket upptagen man som jag inte sett så mycket av i december p.g.a. teater och sånguppdrag. Men det skall dock sägas att han kom till mig när jag var på legevakten. Jag fick stark penicillin så jag sov søtt den kvällen men så igår kväll blev smärtorna värre igen så jag ringde ner till legevakten och frågade om det var vanligt... kom in med en gång sa de. Så nu har jag en ny variant av penicillin men ryggen gør fortfarande ont.... trist  Låt mig avsluta detta med något positivt..

Jag har skaffat en fastlege!

Miljoner år sedan.

Hej å hå! Nu var det allt bra längesen jag skrev... Detta beror på två saker, den första är att vi inte haft internet i huset förrän nu och den andra orsaken är att all min kraft har gått åt till mitt jobb. Här hemma går det sakta framåt när vi väl kom in i huset och fick ordna det värsta gick luften ur oss och vi har inte orkat göra så mycket mer... lister behöver målas och sättas upp, en vägg skall målas och en hel del andra saker skall också göras men världen går ju tack och lov inte under för att det inte blivit gjort än.  Appropå ingenting så saknar jag snön.... än har den inte dykt upp här i Fredrikstad vilket gör att jag inte fått några julkänslor än.. jo jag fick en i morse när jag såg på nyhetsmorgon och de sjöng en svensk sång kära hjärtanes jag blev alldeles rörd till tårar av gläns över sjö och strand... så kan det vara att vara invandrare... Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge som sist, innan jag skriver mitt nästa inlägg.

hejsvejs!

Föräldramöte.

I torsdags var jag på mitt första föräldramöte någonsin. Till saken hör att det var jag som höll i det hela. Det var pirrigt men det gick faktiskt bättre än jag hade vågat tro. Trots allt så är det ju vanliga människor som sitter där och jag träffar de flesta av dem varje dag, så varför oroa sig. tja det blir ju bara så speciellt när man skall stå där och prata...

skönt att det är över i alla fall.

I väntans tider...

Nu är det snart bara en månad kvar innan vi får flytta in i huset. Det skall bli såååååå skönt!!! Tänk så skoj att packa upp alla våra saker igen det är ju faktiskt över ett år sedan vi bodde i våra grejor. längtar!

Trevligt besök!

Förra helgen hade vi kärt besök av svenska vänner! Kul att visa dem runt i vår "nya" stad. Kom gärna på besök igen och alla ni andra vänner är självklart också välkomna.

(Och nu kan alla som vill kommentera - det har ju inte fungerat för alla...)

Tillbaka igen!

Efter en lite längre sommarpaus är jag nu tillbaka till bloggosfären. En regnig och kall sommar har vi haft här i Norge men vi lyckades pricka in några fina dagar på semesternn hemma i Järlåsa. Nu är semestern tyvärr över och det nya barnehageåret börjar imorgon... Jag är lite pirrig i magen över det som komma skall men jag tror att det kommer gå bra. Det är väl alltid så innan de hela börjar känns det skakigt men när man väl är igång så tänker man inte lika mycket på det för att man är mitt i det.

Till helgen får vi finfrämmande från Uppsala det ska bli kul! Kanske dyker det upp lite bilder efter helgen...

vi hörs!

Kärlek...

Denna bild får tala för sig själv och för den kärlek som flödade under Simon och Martinas fantastiska dag.

Tillfälligt boende.

I måndags flyttade vi till en underbar liten lägenhet där vi skall spendera sommaren i alla fall under sömnend timmar. I denna lilla lägenhet finns inte internet, vilket leder till att det kommer att bli ännu mindre skrivande för min del.... men det är väl ändå ingen som har tänkt att spendera sommaren framför datorn.... ut och njut vår vackra sommar!!

Uppdatering.

Nu var det längesen jag skrev så jag trotsar sömnen som vill dra mig till sängen. Sen sist har jag alltså
-tagit årets första dopp i HAVET!! kom inte här och försök imponera med fyrisån...
-köpt en solhatt och en sommarklänning
-pratat norska i mikrofon... har jag berättat det?
- skrivit en städlista till jobbet
- varit på räkfest med jobbet , man får ta en del smällar som ensam svensk på jobbet...
- fått minst ett kilo sand i håret
- erfarit den blodsugande tuneflugan som bor hos oss på barnehagen
-längtat till vårt hus
- skrivit under lånepapper på banken
-varit på bio
- haft en tråkig lördag
- köpt en leksakstiara
mm....


God natt!

Jag måste i alla fall få lite skönhetssömn till imorgon, vi skall nämligen ha prinsessedag på jobbet.

Imorgon skall

Sverige

Du gamla du fria du fjällhöga nord, du tysta du glädjerika sköna....
Tänk att man blir så extra svensk av att flytta utomlands... Jag har blivit en sann patriot, jag älskar mitt land och mitt språk jag har inte ens något emot skånskan. En dag som denna tackar jag Gud att jag är född i ett så bra land utan krig och för mycket elände. Må Gud välsigna vår kungafamilj, regering och vårt kära fosterland.

Ensam hemma.

Ibland kan det vara urtrist att vara ensam hemma men i det liv jag lever just nu är det en sann lyx. Slappna av totalt och bara vara tyst om man inte får lust att snacka lite med sig själv eller sjunga en trudilutt. Tänk så skönt det kan vara! Nu har jag huset en stund för mig själv och det är ljuvligt!


Info: Vi flyttar in i vårt hus första veckan i oktober... men vi kommer att hyra en lägenhet i sommar så vi kommer att överleva med familjekärleken och relationerna i behåll!

hej svejs

Jag har fått ett eget hem...

Hus & Hem

Jag vill ha ett eget hem!!!

Jag vill ha ett eget hem!!!

Jag vill ha ett eget hem!!!

Jag vill ha ett eget hem!!!

-har slagit mig in på diktande... vad sägs? Jag känner att jag riktigt blottar mina innersta tankar...

Tidigvakt för en morgontrött...

Idag har jag haft min första tidiga vakt, vilket innebär att jag börjar kl. 06.30... tänk det ni...
Ni som känner mig väl vet att jag inte är den morgonpiggaste tösen direkt utan hellre en nattmaja. Jag la mig extra tidigt så att jag skulle vara utsövd... det är inte lätt att somna när man vet att man skall upp tidigt... Somnade gjorde jag i alla fall men vaknade ett antal gånger för att försäkra mig om att jag inte försovit mig... Väl uppe och igång var det inte så illa utan ganska skönt faktiskt och dagen har faktiskt gått rätt bra fast vi var en man kort... sen har jag ju hela dagen kvar när jag slutar... skönt!

Första dagen på nya jobbet...

Yr i huvudet och med ringtoner i öronen kom jag in genom dörren här på Begby. Du ska inte tro att det är någon barnlek att jobba på dagis ( som låter så mycket mysigare än förskola...).

Första dagen på ett nytt jobb är alltid lite speciellt kan man väl säga, med en hel del fjärilar i magen svängde jag in på parkeringen och hittade mig en plats på parkeringen. Det visade sig senare vara fel plats med tanke på att jag blev inspärrad av andra bilar som slutade senare(ägarna av bilarna så klart). För er som inte hängt med i svängarna kan jag berätta att jag fått börja jobba lite tidigare för den lilla bäbisen, som är orsaken till att jag fått jobb, ville ut lite tidigare än planerat. Hur som helst fick jag helt enkelt kasta mig i den kalla sjön, utan någon upplärning (heter det så på svenska?) och bara börja. Barn är ju så vänliga att välkomna nya men ack du vad man blir testad. Alla gränser skall naturligtvis testas... den nya läraren kanske inte kan alla reglerna... oj, oj ,oj så sliten man kan bli av 17 små söta barn. Men jag har i alla fall gett mig själv en guldstjärna i kanten för att ingen av de söta små klagade på min norska! Hurra hurra en liten vunnen seger kan vara fin att tänka på efter en dag som denna... Tack och pris för trevliga arbetskamrater också!!!

Ut på tur aldrig sur...

För att återuppta detta ämne med norrmännens glädje har jag kommit fram till en av anledningarna till glädjen... Vi har nu i tre dagar varit ute i skog och mark och traskat runt... på tur... som det så fint heter här i Norge. Det är härligt att vara ute i naturen tillsammans med vänner, det händer inte så ofta att man gör sådana utflykter hemma i Uppsala. Igår var vi ute i Torsnes och traskade så kom vi fram till en stig som ledde ner till vattnet och där står det så fint "Ut på tur aldri sur" Jag kunde riktigt se för mig den glade norrmannen med lusekofte, vandringskängor och icke att förglömma den typiska skinnryggsäcken med den norska flaggan nerstucken däri... Denne glade man väcker kanske något slags förakt i mig, men mest glädje för visst är norrmännen ett starkt traditionsbundet folk... Se bara i matbutikerna de säljer i stort sett bara bröd, brunost, potatis och grandiosa...

Bostadslös...

Som ni kanske läst på Haralds blogg så blev det ingen lägenhet för oss igår men vi ger inte upp för det... Ikväll ska vi på visning igen. Bostadslösa är vi men ej hemlösa för vi har faktiskt två fina familjer som ställer upp för oss så hemlösa kommer vi aldrig att bli... Tack!

Budrundan går...

Just nu i skrivande stund är budrundan igång på en lägenhet här i stan. Vi har varit och tittat på den några gånger och har varit helt peppade på att köpa den. Hela morgonen har jag vankat runt och väntat i nervositet men så nu när budrundan äntligen är igång känner jag mig mer apatisk. Vill vi verkligen ha den lägenheten??? Ja, ja på ett sätt är det ju ändå skönt att jag inte känner att jag måste ha den där lägenheten, utan att jag faktiskt kan tänka mig något annat också... Hur som helst så drabbas jag av små ilningar i magten då och då, trots mitt apatiska tillstånd... det kan väl tolkas som ett positivt tecken?

Det glada landet och dess kvittrande folk...

Förr eller senare måste jag väl börja reflektera över min nya tillvaro här i det glada landet. Hemma i Sverige ser vi på norrmännen med en smula oförstånd, lite förakt och framförallt avundsjuka när de lyckas bättre än oss i längdspåret. Men det man kanske allra mest förknippar med dessa våra grannar är att de är så glada. Jag tror att det skulle vara omöjligt för mig att kvittra som en fågel medan jag sa att jag var deprimerad... medan den glade norrmannen låter som han har vunnit på lotto. Detta glada språk som studsar som tusen studsbollar och kvittrar som hundra små trastar i ett träd, skall jag alltså lära mig. På jobbet skall jag bara prata norska...( i alla fall med barnen) detta är min nya regel... det skall bli spännande mån tro...

Vardagshjälte eller egoist?

Vissa dagar vill jag hjälpa alla och rädda världen, bli fostermamma och adoptera en unge från varje världsdel medan jag nästa dag förråds av reslusta och helst av allt skulle vänta med allt och bara resa runt och se världen. Var är man då? Jo mitt emellan och gör precis ingenting... Jag undrar allt hur det kommer att bli med alla planer. Det hade ju varit hemskt tråkigt att bara fastna i dessa hjulspår, men jag undrar i alla fall vilken del av mig som är starkast. Jag hoppas ju att det är den goda sidan, den som vill rädda världen, även om min käre make nog nöjer sig med högst en adoption, ja,ja vad vet man om morgondagen?

Utavandrare eller invandrare...

Nu ær det skamligt længesen jag skrev... och som ni ser ær jag i Norge. Før er som inte redan vet vad som skett kan jag berætta att jag fått jobb hær i. Detta innebær naturligtvis att vi måste flytta hit. Jag skall nu under minst ett år vara både invandrare och utvandrare...

Hemma igen.

Kylan och den friska luften mötte oss på arlanda... inga större förändringar hade skett i familjen här hemma under de 6 månader vi varit borta. Detta visade sig tydligt genom att vi fick sitta och vänta på dem när vi kom fram och inte tvärt om, som det vanligtvis brukar vara... Ja, ja så kan det vara. Jag kan inte påstå att man är så frestad att sitta framför datorn när man äntligen kommit hem och kan träffa alla på riktigt, men ni skall i alla fall veta att vi är hemma.

De dagar vi nu varit hemma har gått hemskt fort men trevligt har det varit att träffa alla. Däremot är det inte så trevligt när man inser att adressändringen som gjordes innan vi åkte inte ser ut att existera i folkbokföringen... vart har all post tagit vägen? Lite less blir man nog och fy så mycket telefonförsäljare som längtat efter en, tidningar, sockar, rakhyvlar och tvättmedel allt vill de att jag skall ha... tröttsamt. Jag försöker tänka på att det är deras jobb men när man har svårt att säga nej är det inte så kul när de ringer. Idag har jag i alla fall bara tackat ja till två nya tidningar till kanonpris... he he

Äntligen!

 Imorse satt råttan äntligen i fällan, bilder kan ni beskåda på Haralds blogg. Flera nätter i rad har jag vaknat av att det väsnats i köket. På mornarna har kryddor legat utspridda på golvet och jag har tvättat duken som aldrig förr... Mina normala morgonbestyr har varit utökade till att torka av alla bänkar, bord och övriga ytor med klorin... men nu äntligen är den borta. Tack och lov! Om man nu kan säga att en råtta kan föra med sig något positivt så kan man väl säga att detta äckliga djur fört med sig att vi hållit köket extremt rent... jag har aldrig varit pedant men de sista dagarna har jag nog blivit det... ja, ja det är i alla fall skönt att slippa hoppa till för minsta ljud och att man kan öppna alla skåp utan att vara rädd för att råttan skall titta ut.

Afrikansk kockskola.

Den sista veckan har en vän till oss, nämligen våra grannars städhjälp varit så snäll och haft kockskola med mig. Hittills har vi lagat Pilau, en ris och kötträtt som de äter här på jul och påsk, Japatis, frukostmat en blandning av bröd och pannkaka, Kuku med kurry..., bönor, basföda här nere. Det som återstår är väl ugalin och om jag hinner skall jag försöka lära mig det också även om det inte är min egen favorit. Det man kan säga om den tanzanianska maten och matlagningen är att det tar en evinnerlig tid... ingen snabbmat direkt. Det vill säga att det är inget man slänger ihop efter jobbet på en halvtimme. Det krävs mycket förberedelsetid. De flesta tanzanianska hushåll har heller ingen el eller spis vilket gör det hela ännu krångligare. En sak i taget... det är tur att de aldrig stressar här nere....

Fika, pepparkaksgubbar och sista paret ut...

Idag har vi haft morgonfika med alla som jobbar här på kontoret. De går nämligen på semester idag så vi kommer inte att träffa dem mer innan vi åker... Roslyn och jag hade bakat kakor som blev väl mottagna... jag bjöd på en klassisk gräddtårta som kanske var i sötaste laget...

Efter fikat var det dags att ge sig i kast med idrotten på skolan. Dagens idrott blev inget mer eller mindre än att vi lekte pepparkaksgubbar och sista paret ut... dvs två jagalekar som jag själv tyckte var hemskt roliga när jag gick i skolan... nu med för den delen... Lekarna blev väl mottagna även fast det uppstod kaos emellanåt då vi hade flera par som var ute och sprang... jag hoppas att ni inte stör er på alla mina punkter... jag tycker att de lättar upp texten...

  

Arusha på frammarsch!

Det händer otroligt mycket här i Arusha! Överallt kan man se nya projekt på gång. Hotell, restauranger och butiker växer fram i rasande fart. I lördags var vi på en nyöppnad japansk restaurang. Restaurangen har bara 2 bord men de är tillkopplade till varsin stor stekyta där kocken står och steker maten. Ganska häftigt faktiskt och gott också.

En lärares arbetsuppgifter...

Hej och hå efter fyra timmar av provskapande och bokrättande är jag ganska sliten... Det är väl den 
tråkigaste biten av en lärares arbetsuppgifter. För övrigt har det varit en ganska bra dag i skolan. 
Efter att jag börjat med tysta leken i min klass, vilken går ut på att arbeta så bra och tyst som
möjligt har klassituationen blivit lite bättre. Det bord (3 elever) som arbetar bäst och tystast får 
fina klistermärken som pris... Det roliga var att det inte var de mest tippade bordet som vann första 
gången. Det som är ännu roligare är att detta bord med tre tappra små krabater som inte är 
de bästa och smartaste har varit med och räckt upp handen på nästan alla frågor (vilket aldrig hände innan).  Gör inte det en lärare lycklig så säg...

Hos en liten nunna...

Som ni kanske vet har jag inte varit den friskaste varianten här nere... De senaste månaderna har 
jag haft väldigt ont i ryggen, värken har sedan smygit sig ner i benen... Ja, jag känner mig som 85 
och inte 25... I alla fall denna smärta är bedrövlig. Som tur är har jag en vän här som känner till det
mesta om Arusha och dess invånare. Hon heter Pam och i går tog hon med mig till en fantastisk 
liten nunna som skulle hjälpa mig. Hon var bedårande. Efter avklädningen fick jag lägga mig under 
ett lakan. Hon började med att be till Gud om hjälp att hitta vad som var orsaken till min smärta 
och sedan om hjälp till att lösa problemet. Det var en fantastisk stund av Guds närvaro. Efter
bönen började själva massagen vilken utfördes med hennes egenpressade oljor... Hon var inte alls 
hårdhänt men när hon hittade min ischiasnerv skrek jag och hoppade till av smärta... Jag har aldrig
känt något liknande... Hon bad mig hålla ut och inte glömma bort att andas... Ju längre tiden gick så
lättade i alla fall smärtorna och jag kunde slappna av... När jag gick därifrån kändes det bättre och 
jag luktade som en blandning av mormors lägenhet (eller hälsokostbutik) och en sommaräng. På torsdag ska jag dit igen...inför det har jag ganska blandade känslor... 

Att koka vatten...

Just nu sitter jag och väntar på att vattnet skall koka... Här i Tanzania måste man koka allt vatten

som skall in i munnen, med det menar jag förstås att man inte behöver koka duschvattnet... tack och lov.  Det vattnet som kokar nu är tandborstvattnet... Tyvärr gick vår vattenkokare in i dödsriket när vårt område här hade elfnatt, 
därför måste vi koka vattnet på spisen som i ock för sig även det är en lyx här i Tanzania, de flesta kokar fortfarande sitt vatten över öppen eld...Det skall bli härligt att dricka vatten direkt från kranen igen. För att inte tala om alla andra saker som man som svensk saknar... fil och müsli, knäckemacka med leverpastej och smörgåsgurka, ugnsstekt lax, godis.... ja, ja nu ska vi inte tänka för mycket på sådana läckerheter. Se där ja, nu kokar vattnet! Vi hörs!

Längdhopp

Idrottslärare som jag nu är eller i alla fall arbetar som... idag var dagen D mina säkert minst 40 
flickor skulle få pröva på min favoritgren i friidrotten, nämligen längdhopp. Jag började min 
introduktion på svarta tavlan för att de skulle få något slags hum om vad det var vi skulle göra.
Man måste i detta yrke tänka på att de flesta av eleverna aldrig har sett en längdhoppsgrop eller 
en friidrottsarena och med tanke på att det inte finns någon hoppgrop på skolan heller är det hela 
ingen lätt historia. Det hela skall även förklaras och förstås på engelska... mitt andra språk och för 
de flesta av eleverna är det deras tredje. Efter uppvärmning var det då dags vi gjorde flera hopp 
utan ansats innan det var dags för dem att hoppa en och en. Jag hade ordnat en vit linje som de 
skulle springa fram till och hoppa ifrån... Jag tyckte nog att jag hade gjort en bra förklaring och även
visat ett provhopp. När så första flicka springer iväg ser hon till att ta ett stort kliv över den vita 
linjen, då försöker jag att förklara en gång till att de skall sätta foten på vita linjen och hoppa 
därifrån... varpå den underbara lilla flickan tar sats och försöker hoppa innan och landa på ett ben 
på den vita linjen... jag kunde tyvärr inte hålla mig för skratt... fy på mig men jag gav henne en 
kram varpå jag förklarade en gång till, så jag hoppas att hon inte fick några bestående men 
det var ett lyckligt skratt inget elakt... I alla fall kan jag säga att en elev lyckades sätta foten på
den vita linjen så, jag gick fint ifrån reglerna och försökte mäta så gott det gick därifrån de
hoppade med mitt lilla måttband på 150 cm. Ni som är lärare där hemma, detta är en uppmaning
till er att vara tacksamma! 

Hakuna haraka in Africa...

 Haraka, haraka hakuna baraka... Stressa och du missar välsignelsen...( fri översättning) Som ni kanske förstått så stressar man inte i Afrika och detta lilla talesätt är väldigt talande för Afrika eller i alla fall Tanzania... 
Eftersom vi har 2 timmar långa lektioner på skolan är det ganska svårt att planera jag 
är ofta orolig att jag har för lite uppgifter för mina elever... jag tror aldrig att det har hänt att vi har 
blivit färdiga innan lektionens slut det är snarare så att vi inte hinner med hälften. Vissa elever behöver en hel del tid på sig eller snarare de flesta och jag tror att det beror mer på kultur än på intelligens. Det är alltså aldrig tidsbrist här, därför kan jag om jag vill ta timmar på mig att laga middag vilket man aldrig skulle hinna hemma förutom kanske en lördag då och då... det är ganska skönt... man får helt enkelt ett annat perspektiv på tillvaron här.

5 veckor kvar...

Egentligen är det bara 4 veckor och 6 dagar kvar tills vi åker härifrån. Det känns både konstigt och skönt. Det ska bli jätteskönt att komma hem igen men det blir konstigt att säga hejdå till så många som man inte vet om man någonsin kommer att se igen. Dessutom är det en massa saker som jag skulle vilja ordna på skolan innan vi åker. Det som gör det hela ännu knepigare än att vi bara är i Afrika ,där allt tar 5 gånger så lång tid som hemma, är att vår underbara rektor är på utbildning den här månaden vilket innebär att det är svårt att förändra något. Det kommer bli svårt att säga hejdå till alla elever men även alla ungar längs vägen till skolan som varje dag hälsat på oss och gärna kommit och hållit oss i handen en bit på vägen... Harald har en liten kompanjon som blir alldeles överlycklig när han ser honom. Igår sprang han säkert 150 meter tjoandes i glädje "mzungo teacher" tills han kom fram till oss, han pustade ut i några sekunder innan han tog Haralds hand och började prata swahili med honom. De pratade om olika djur och deras läten tills det var dags för den lille pojken att svänga upp till sin skola. Jag önskar att jag hade haft kameran så jag kunnat filma det hela, det var en syn jag sent kommer glömma. Dessa små stunder är värda att komma till Afrika för...

Vanvettselektricitet...

 Häromdagen när jag stod och lagade mat fick strömmen här i Arusha fnatt... Ett lysrör gav ifrån sig ett mycket märkligt och högt brummande medan det sken som aldrig förr ett annat närapå exploderade över maten... Något var väldigt fel. Vår granne gick och mätte strömstyrkan, som låg på 360 volt istället för 220. Som tur var så var det bara våra lampor som förstördes medan våra grannar fick både stereon och datorn förstörd... nog är det ett äventyr att bo i Tanzania alltid.

regn,regn,regn...

Vi hade en fantastiskt fin vecka när våra föräldrar var här på besök. Solen sken och stekte deras bleka kroppar , men så igår kom de så bekanta regnet igen och även idag har det regnat. Det öste ner, vi var påväg hem från skolan när det började för andra gången och sen ÖSTE det ner. Det går nästan inte att förklara hur mycket regn som kommer... ösregnet hemma är ingenting jämfört med ösregnet här. Man kan nästan inte höra vad den andre säger om man talar i normal ton, fast man är innomhus. Jag måste säga att jag är lite less på regn, en liten skur om dagen är ingen fara, det svalkar av oss lite men nu har det regnat så mycket att till och med tanzanianerna är less....

Ta en kölapp...

Hej igen! Nu kanske ni tycker att jag inte håller mitt löfte om att skriva oftare, men jag kan säga att
det inte är så lätt att få tillgång till datorn alla gånger och speciellt inte om internet fungerar... Detta
beror dels på en internetslav som är min man och en till som nu är på besök, nämligen min svärfar. 
Detta gör att jag funderat på att införa ett kölappsystem, men det blir för mycket bök.... 

Ni som har sett Haralds blogg vet att vi återigen har varit på safari och äntligen fick jag se mina kissemissar... fantastiska djur. Kolla in Haralds blogg så får du se fina bilder!

Övriga funderingar...
Hur kommer det sig att vi tjejer/kvinnor aldrig får nog av vissa saker... skor, handväskor, smycken, blommor? Även fast vi har mer
än tillräckligt så vill vi alltid ha fler... själv har jag även en stark dragningskraft till läppglans och kok-
och bakböcker.... även fast de inte alltid kommer så mycket till bruk så är det underbart att bara 
bläddra i dem och titta på de vackra bilderna (för det måste så klart vara bilder i böckerna). Anlednigen till att de inte kommer så ofta i bruk är nog att man aldrig har alla ingredienser hemma...

Hemma igen.

Tank att det ar sa skont att komma hem varje gang man varit borta ett tag. Vi har haft en fantastisk vecka, otroligt handelserik dar hettan var total. Manga manniskor fick mota Jesus och bli helade fran manga olika sjukdomar och fria fran olika forbannelser de blivit utsatta for hos haxdoktorer och liknande. Det ar fantastiskt att se forvandlingen fran total skrack till lugn och frid pa insidan. Jag kanner en sadan tacksamhet till Gud over att fa vara hans och over att fa vara har.

Vi har som ni kanske vet besok den har veckan av min mamma och Haralds foraldrar. Det ar sa kul att fa visa dem hur vi har det har i Arusha!

Afrikanska getingar...

Igår under barnens dagliga morgonsamling blev jag överfallen av en gräslig geting som attackerade min stackars vänstra stortå. Jag gav ifrån mig ett tjut och barnen hade väldigt svårt att koncentrera sig på sitt... Det var ett skådespel som tog plats där jag hoppade runt på ett ben med harald hållandes i den onda foten för att försöka få ut gadden... Jag undrar om inte afrikanska getingar är giftigare än våra där hemma... i alla fall så känns tån fortfarande idag som om den är bedövad och stor som en tennisboll... Men jag håller humöret uppe... var inte rädda!

På barnhemmet.

Igår var Roslyn och jag på ett barnhem för spädbarn. De var ett rent och fint hem med ganska 
många anställda. Kvinnan som startat hemmet började med 12 små barn i sitt eget hem. Det var 

otroligt att höra henne berätta om hur de tar emot de små som blivit lämnade på sjukhus eller 
lite var stans. De flesta av barnen har förlorat sin mamma och de bor på hemmet tills de är två år, 
då de får flytta hem till sin familj eller släkt igen. Just nu bodde det 28 barn på hemmet och vi 
råkade komma när det var vilodags men vi hann träffa några av de små juvelerna i alla fall... 

Short rain

Crista har inspirerat mig till mina fargforandringar pa denna blogg sa om ni har nagra klagomal kan ni blogga med henne... nej, da... jag ar inte helt saker pa att jag gillar min nya stil an sa vem vet det kanske andras snart igen...

Short rain perioden som vanligtvis haller pa i cirka tre veckor har nu dragit ut sig till over tva manader... Vi blev smatt lurade den forsta januari da det inte regnade alls, men trot eller ej igar satte det igang igen... vi har fatt lite sol mellan regnfallen men jag borjar fundera pa om det ar nagon som forsoker gora oss skandinaver en tjanst genom att lata det vara lite mer likt hemma... Lustigt ar det i alla fall att det varit torka de fyra tidigare aren under denna period medan det nu oser ner som i den annalkande heavy rain perioden... vem vet hur detta skall sluta... vi kanske far skaffa oss en kanot och paddla till skolan. Eftersom jag provat pa hur det ar att simma sa vet jag att det inte ar att rekomendera medan kanoten nog ar en av mina battre ideer.

Mark val att jag borjat mitt nya bloggar pa basta satt... tva inlagg hittills... ;)

Gott nytt ar!!

Aterigen har det gatt ett ar... trots att tiden gar fort maste man anda medge att det hinner handa en hel del pa ett ar... Det ar bara att titta pa dessa tva dagar som hunnit ga pa detta nya ar, jag har redan hunnit med en magsjuka med fyrverkerier och kaskader av kroppsvatskor, det var mina forsta timmar av detta ar.. maste ha atit nagot tokigt for det ar sallan min kropp fungerar sa...Jag har aven hunnit med en heldags shoppingtur som far en make att smalla av utav trotthet. Jag ser helt enkelt fram emot vad det har aret har att ge av overraskningar och annat trevligt!

Jag skall aven forsoka att skriva lite oftare sa att jag slipper tjat fran en viss man som tycker att jag skriver for sallan.... ok skarpning fran min sida. Men ni som kanner mig vet att datorer och jag sallan gar ihop och detta medgav aven min forne datalarare... sa jag har expertis som kan instamma pa att datorer gor markliga ting nar jag kommer i narheten. Detta ar tex andra gangen jag skriver ett inlagg idag men forsta gangen det publiceras.... jag tror inte att det var av en slump som var skrivare bestamde sig for att visa upp sig och skriva alla tecken i alla farger tills det inte var nagot black kvar nar jag skulle skriva ut en viktig uppsats mitt i natten... ja, ja nog om detta jag halkade helt enkelt ur spar har i ett forsok att fa en gnutta forstaelse...

Gott nytt ar eller Heria .... nu blev det blankt i toppen, aterkommer, vagar inte riskera att detta forsvinner medan jag forsoker spara upp mina swahilikunskaper...