Det glada landet och dess kvittrande folk...

Förr eller senare måste jag väl börja reflektera över min nya tillvaro här i det glada landet. Hemma i Sverige ser vi på norrmännen med en smula oförstånd, lite förakt och framförallt avundsjuka när de lyckas bättre än oss i längdspåret. Men det man kanske allra mest förknippar med dessa våra grannar är att de är så glada. Jag tror att det skulle vara omöjligt för mig att kvittra som en fågel medan jag sa att jag var deprimerad... medan den glade norrmannen låter som han har vunnit på lotto. Detta glada språk som studsar som tusen studsbollar och kvittrar som hundra små trastar i ett träd, skall jag alltså lära mig. På jobbet skall jag bara prata norska...( i alla fall med barnen) detta är min nya regel... det skall bli spännande mån tro...