Fötter.

När fötterna inte passar i crocs längre kan man ju fundera på om det inte är aningens varmt??

stor mage= stor unge?

Ibland grips jag av en aning skräck eller panik, nej kanske mer en klump i magen och halsen...inte pga alla sträckmärken men pga den enorma mage jag har blivit tilldelad... de säger att magens storlek inte har något med storleken på barnet att göra....men ibland grips jag av starkt tvivel och undrar om det inte är en rekordunge med huvud som en vattenmelon som ska ut.... jag ser överskrifterna i lokaltidningen och sväljer hårt. Ber sedan en stilla bön till vår Herre att lillen inte ska vara så stor som i mina hemska fantasier.

Bilder? Jo,tjosan Kerstin.... jag håller på att smälta dem själv först. Det är liksom inte nog med att man ser enorm ut i spegeln, på kort ser man magnifik ut... Det är väl inte för intet som man får kommentarer som "oj, det ser ut som du ska spricka vilken sekund som helst" eller "oj, nu kan det inte vara mer än ett par dagar kvar" varpå man fint ler och säger att det faktiskt är över 2 månader kvar... i dagsläget är det ju faktiskt bara lite drygt en månad så jag ska nog överleva...

kram på er alla!

Något mer glädjande och lättsmält...

Jag har börjat sticka! Javisst har jag det, tänkte välkomna vår lille knatte med en alldeles hemstickad body... stackars unge vi får se om han använder den.... Harald tyckte inte ens om den på bild så frågan är väl hur den kommer att se ut i verkligheten. ja, ja mina rastlösa dagar har i alla fall fått lite mer innehåll.

Vemod och smärta...

Mitt barndomshem ska säljas... 

Jag ska frivilligt erkänna att det gör en aning ont i hjärteroten. 

Kanske mest för att mina barn inte får uppleva denna fantastiska plats som  jag stundtals tyckte var världens ände.

Men just här har jag utkämpat mina största kamper med mig själv, tagit livsavgörande beslut, varit på den djupaste botten och seglat på förälskelsens rosa moln...

Längs denna grusväg har jag sprungit, cyklat och gått i ilska, glädje och förundran, förundran över skapelsens underverk . 

I denna lilla sjö har jag badat i timvis, fiskat min första fisk och rott och trampat mig trött.

På denna lilla sjö har jag lärt mig att kasta macka. Här har jag åkt skidor och skridskor i månskenet.

I detta hus har jag lekt mig trött, fått min första kattunge och lärt mig av med kräsna matfasoner.... här har jag fostrats till att bli just Sara...

Visst gör det ont.