Utvandrad som jag är från mitt kära Sverige så hittar de mig ändå.... inte minns jag att vi skickade flyttkort men bortglömd är jag i alla fall inte. I fredags singlade det ner ett brev i postådan ... ett röstkort. Ser man på, det var ju trevligt.
Annars knallar det och går, i alla fall i min mage.... Det verkar som lillen är en aktiv liten skrubbelur. Det är mer än man kan säga om mig, känner av bäckenet så jag är lite førsiktig med långa och härliga vårpromenader i alla fall i uppførsbackar...
Nora får morbror Haralds hjärta att smälta
På min egen bjöds jag skönsång på morgonen och även en härlig tamburindans, tack Alfred den var jättefin! 
