Trevligt besök!

Förra helgen hade vi kärt besök av svenska vänner! Kul att visa dem runt i vår "nya" stad. Kom gärna på besök igen och alla ni andra vänner är självklart också välkomna.

(Och nu kan alla som vill kommentera - det har ju inte fungerat för alla...)

Tillbaka igen!

Efter en lite längre sommarpaus är jag nu tillbaka till bloggosfären. En regnig och kall sommar har vi haft här i Norge men vi lyckades pricka in några fina dagar på semesternn hemma i Järlåsa. Nu är semestern tyvärr över och det nya barnehageåret börjar imorgon... Jag är lite pirrig i magen över det som komma skall men jag tror att det kommer gå bra. Det är väl alltid så innan de hela börjar känns det skakigt men när man väl är igång så tänker man inte lika mycket på det för att man är mitt i det.

Till helgen får vi finfrämmande från Uppsala det ska bli kul! Kanske dyker det upp lite bilder efter helgen...

vi hörs!

Kärlek...

Denna bild får tala för sig själv och för den kärlek som flödade under Simon och Martinas fantastiska dag.

Tillfälligt boende.

I måndags flyttade vi till en underbar liten lägenhet där vi skall spendera sommaren i alla fall under sömnend timmar. I denna lilla lägenhet finns inte internet, vilket leder till att det kommer att bli ännu mindre skrivande för min del.... men det är väl ändå ingen som har tänkt att spendera sommaren framför datorn.... ut och njut vår vackra sommar!!

Uppdatering.

Nu var det längesen jag skrev så jag trotsar sömnen som vill dra mig till sängen. Sen sist har jag alltså
-tagit årets första dopp i HAVET!! kom inte här och försök imponera med fyrisån...
-köpt en solhatt och en sommarklänning
-pratat norska i mikrofon... har jag berättat det?
- skrivit en städlista till jobbet
- varit på räkfest med jobbet , man får ta en del smällar som ensam svensk på jobbet...
- fått minst ett kilo sand i håret
- erfarit den blodsugande tuneflugan som bor hos oss på barnehagen
-längtat till vårt hus
- skrivit under lånepapper på banken
-varit på bio
- haft en tråkig lördag
- köpt en leksakstiara
mm....


God natt!

Jag måste i alla fall få lite skönhetssömn till imorgon, vi skall nämligen ha prinsessedag på jobbet.

Imorgon skall

Sverige

Du gamla du fria du fjällhöga nord, du tysta du glädjerika sköna....
Tänk att man blir så extra svensk av att flytta utomlands... Jag har blivit en sann patriot, jag älskar mitt land och mitt språk jag har inte ens något emot skånskan. En dag som denna tackar jag Gud att jag är född i ett så bra land utan krig och för mycket elände. Må Gud välsigna vår kungafamilj, regering och vårt kära fosterland.

Ensam hemma.

Ibland kan det vara urtrist att vara ensam hemma men i det liv jag lever just nu är det en sann lyx. Slappna av totalt och bara vara tyst om man inte får lust att snacka lite med sig själv eller sjunga en trudilutt. Tänk så skönt det kan vara! Nu har jag huset en stund för mig själv och det är ljuvligt!


Info: Vi flyttar in i vårt hus första veckan i oktober... men vi kommer att hyra en lägenhet i sommar så vi kommer att överleva med familjekärleken och relationerna i behåll!

hej svejs

Jag har fått ett eget hem...

Hus & Hem

Jag vill ha ett eget hem!!!

Jag vill ha ett eget hem!!!

Jag vill ha ett eget hem!!!

Jag vill ha ett eget hem!!!

-har slagit mig in på diktande... vad sägs? Jag känner att jag riktigt blottar mina innersta tankar...

Tidigvakt för en morgontrött...

Idag har jag haft min första tidiga vakt, vilket innebär att jag börjar kl. 06.30... tänk det ni...
Ni som känner mig väl vet att jag inte är den morgonpiggaste tösen direkt utan hellre en nattmaja. Jag la mig extra tidigt så att jag skulle vara utsövd... det är inte lätt att somna när man vet att man skall upp tidigt... Somnade gjorde jag i alla fall men vaknade ett antal gånger för att försäkra mig om att jag inte försovit mig... Väl uppe och igång var det inte så illa utan ganska skönt faktiskt och dagen har faktiskt gått rätt bra fast vi var en man kort... sen har jag ju hela dagen kvar när jag slutar... skönt!

Första dagen på nya jobbet...

Yr i huvudet och med ringtoner i öronen kom jag in genom dörren här på Begby. Du ska inte tro att det är någon barnlek att jobba på dagis ( som låter så mycket mysigare än förskola...).

Första dagen på ett nytt jobb är alltid lite speciellt kan man väl säga, med en hel del fjärilar i magen svängde jag in på parkeringen och hittade mig en plats på parkeringen. Det visade sig senare vara fel plats med tanke på att jag blev inspärrad av andra bilar som slutade senare(ägarna av bilarna så klart). För er som inte hängt med i svängarna kan jag berätta att jag fått börja jobba lite tidigare för den lilla bäbisen, som är orsaken till att jag fått jobb, ville ut lite tidigare än planerat. Hur som helst fick jag helt enkelt kasta mig i den kalla sjön, utan någon upplärning (heter det så på svenska?) och bara börja. Barn är ju så vänliga att välkomna nya men ack du vad man blir testad. Alla gränser skall naturligtvis testas... den nya läraren kanske inte kan alla reglerna... oj, oj ,oj så sliten man kan bli av 17 små söta barn. Men jag har i alla fall gett mig själv en guldstjärna i kanten för att ingen av de söta små klagade på min norska! Hurra hurra en liten vunnen seger kan vara fin att tänka på efter en dag som denna... Tack och pris för trevliga arbetskamrater också!!!

Ut på tur aldrig sur...

För att återuppta detta ämne med norrmännens glädje har jag kommit fram till en av anledningarna till glädjen... Vi har nu i tre dagar varit ute i skog och mark och traskat runt... på tur... som det så fint heter här i Norge. Det är härligt att vara ute i naturen tillsammans med vänner, det händer inte så ofta att man gör sådana utflykter hemma i Uppsala. Igår var vi ute i Torsnes och traskade så kom vi fram till en stig som ledde ner till vattnet och där står det så fint "Ut på tur aldri sur" Jag kunde riktigt se för mig den glade norrmannen med lusekofte, vandringskängor och icke att förglömma den typiska skinnryggsäcken med den norska flaggan nerstucken däri... Denne glade man väcker kanske något slags förakt i mig, men mest glädje för visst är norrmännen ett starkt traditionsbundet folk... Se bara i matbutikerna de säljer i stort sett bara bröd, brunost, potatis och grandiosa...

Bostadslös...

Som ni kanske läst på Haralds blogg så blev det ingen lägenhet för oss igår men vi ger inte upp för det... Ikväll ska vi på visning igen. Bostadslösa är vi men ej hemlösa för vi har faktiskt två fina familjer som ställer upp för oss så hemlösa kommer vi aldrig att bli... Tack!

Budrundan går...

Just nu i skrivande stund är budrundan igång på en lägenhet här i stan. Vi har varit och tittat på den några gånger och har varit helt peppade på att köpa den. Hela morgonen har jag vankat runt och väntat i nervositet men så nu när budrundan äntligen är igång känner jag mig mer apatisk. Vill vi verkligen ha den lägenheten??? Ja, ja på ett sätt är det ju ändå skönt att jag inte känner att jag måste ha den där lägenheten, utan att jag faktiskt kan tänka mig något annat också... Hur som helst så drabbas jag av små ilningar i magten då och då, trots mitt apatiska tillstånd... det kan väl tolkas som ett positivt tecken?

Det glada landet och dess kvittrande folk...

Förr eller senare måste jag väl börja reflektera över min nya tillvaro här i det glada landet. Hemma i Sverige ser vi på norrmännen med en smula oförstånd, lite förakt och framförallt avundsjuka när de lyckas bättre än oss i längdspåret. Men det man kanske allra mest förknippar med dessa våra grannar är att de är så glada. Jag tror att det skulle vara omöjligt för mig att kvittra som en fågel medan jag sa att jag var deprimerad... medan den glade norrmannen låter som han har vunnit på lotto. Detta glada språk som studsar som tusen studsbollar och kvittrar som hundra små trastar i ett träd, skall jag alltså lära mig. På jobbet skall jag bara prata norska...( i alla fall med barnen) detta är min nya regel... det skall bli spännande mån tro...

Vardagshjälte eller egoist?

Vissa dagar vill jag hjälpa alla och rädda världen, bli fostermamma och adoptera en unge från varje världsdel medan jag nästa dag förråds av reslusta och helst av allt skulle vänta med allt och bara resa runt och se världen. Var är man då? Jo mitt emellan och gör precis ingenting... Jag undrar allt hur det kommer att bli med alla planer. Det hade ju varit hemskt tråkigt att bara fastna i dessa hjulspår, men jag undrar i alla fall vilken del av mig som är starkast. Jag hoppas ju att det är den goda sidan, den som vill rädda världen, även om min käre make nog nöjer sig med högst en adoption, ja,ja vad vet man om morgondagen?

Utavandrare eller invandrare...

Nu ær det skamligt længesen jag skrev... och som ni ser ær jag i Norge. Før er som inte redan vet vad som skett kan jag berætta att jag fått jobb hær i. Detta innebær naturligtvis att vi måste flytta hit. Jag skall nu under minst ett år vara både invandrare och utvandrare...

Hemma igen.

Kylan och den friska luften mötte oss på arlanda... inga större förändringar hade skett i familjen här hemma under de 6 månader vi varit borta. Detta visade sig tydligt genom att vi fick sitta och vänta på dem när vi kom fram och inte tvärt om, som det vanligtvis brukar vara... Ja, ja så kan det vara. Jag kan inte påstå att man är så frestad att sitta framför datorn när man äntligen kommit hem och kan träffa alla på riktigt, men ni skall i alla fall veta att vi är hemma.

De dagar vi nu varit hemma har gått hemskt fort men trevligt har det varit att träffa alla. Däremot är det inte så trevligt när man inser att adressändringen som gjordes innan vi åkte inte ser ut att existera i folkbokföringen... vart har all post tagit vägen? Lite less blir man nog och fy så mycket telefonförsäljare som längtat efter en, tidningar, sockar, rakhyvlar och tvättmedel allt vill de att jag skall ha... tröttsamt. Jag försöker tänka på att det är deras jobb men när man har svårt att säga nej är det inte så kul när de ringer. Idag har jag i alla fall bara tackat ja till två nya tidningar till kanonpris... he he

Äntligen!

 Imorse satt råttan äntligen i fällan, bilder kan ni beskåda på Haralds blogg. Flera nätter i rad har jag vaknat av att det väsnats i köket. På mornarna har kryddor legat utspridda på golvet och jag har tvättat duken som aldrig förr... Mina normala morgonbestyr har varit utökade till att torka av alla bänkar, bord och övriga ytor med klorin... men nu äntligen är den borta. Tack och lov! Om man nu kan säga att en råtta kan föra med sig något positivt så kan man väl säga att detta äckliga djur fört med sig att vi hållit köket extremt rent... jag har aldrig varit pedant men de sista dagarna har jag nog blivit det... ja, ja det är i alla fall skönt att slippa hoppa till för minsta ljud och att man kan öppna alla skåp utan att vara rädd för att råttan skall titta ut.

Afrikansk kockskola.

Den sista veckan har en vän till oss, nämligen våra grannars städhjälp varit så snäll och haft kockskola med mig. Hittills har vi lagat Pilau, en ris och kötträtt som de äter här på jul och påsk, Japatis, frukostmat en blandning av bröd och pannkaka, Kuku med kurry..., bönor, basföda här nere. Det som återstår är väl ugalin och om jag hinner skall jag försöka lära mig det också även om det inte är min egen favorit. Det man kan säga om den tanzanianska maten och matlagningen är att det tar en evinnerlig tid... ingen snabbmat direkt. Det vill säga att det är inget man slänger ihop efter jobbet på en halvtimme. Det krävs mycket förberedelsetid. De flesta tanzanianska hushåll har heller ingen el eller spis vilket gör det hela ännu krångligare. En sak i taget... det är tur att de aldrig stressar här nere....