Bye Sana!

For er som inte vet vem Sana var kan jag beratta att det var var vakthund. Hon skyddade oss fran den andre lille rackarn som bits. Hon var sjuk de sista dagarna sa igar bestamde de att det var battre for henne att flytta till hundhimlen... Det var faktiskt lite sorgligt, den andra hunden Safi har sorgt sa till och med vi som inte har tyckt sa mycket om henne, pa grund av hennes bitande, tyckte synd om henne... Hon skall inte fa nagon ny kompis heller vilket ar lite synd. De ar ganska ensamma de har hundarna...

For er som inte ar djurvanner kan jag beratta att regnperioden inte ar over det var bara en onskedrom... det har regnat en hel del och inatt askade det som aldrig forr...

Pa torsdag skall vi julpyssla med barnen.... det ar inte bara att fa tag i material, som hemma... men vi ska ut och leta idag.

Vi hors!

Kreativitet

Jag sa just till Harald att jag vill gora nagot kreativt. Skriv en blogg var hans svar... sa har ar jag igen... Jag ar lite rastlos och skulle vilja gora nagot kreativt, sy eller sticka, mala eller gora ett halsband nagot kreativt... jag har redan bakat en misslyckad kaka sa bakning frestar inte langre... Jag bakade en sommarkaka om ni vet vad det ar. Jag minns att jag alskade den nar jag var yngre. MIn kompis Erikas mamma brukade baka den... Overlycklig over att ha hittat receptet pa internet gav jag mig i kast med bakandet... men resultatet var inte alls som Britts sommarkaka... surt, speciellt eftersom jag gjorde en hel langpanna av ren eufori. Just nu funderar jag pa att sy ett par gardiner av ett tygstycke jag fick som gava, men symaskinen har ar inte att leka med och jag maste kopa en trad som passar battre i farg an de som finns har. Ja, ja det var allt for idag. Ha det fint!

Hetta och julmarknad.

Regnperioden verkar vara förbi och det blir bara varmare och varmare... mitt i denna värme var det alltså dags för att gå på den årliga julmarknaden. Skandinav som jag är hade jag svårt att finna julstämningen bland alla shorts, linnen och svettdroppar... vissa människor flög runt som gamar och roffade åt sig allt de kunde se medan vi tog det lugnt. En av missionärerna här var uppgiven över att jag köpt så lite så hon tog med mig på en runda till men lyckades inte få mig att köpa något mer... Hon blev något besviken på mig men jag var ganska nöjd så vad ska man göra... tacka Gud för en vit jul ni som har en!

En cykelolycka

Mycket har hant sen jag skrev sist... Vi var pa stan haromdagen da en kvinna kom fram och kande pa mitt har samtidigt som hon pratade en massa pa swahili, som jag inte forstod... Jag antar att varat har ar lika intressant for dem som deras ar for oss... Naja idag skedde en liten olycka pa skolan. En liten pojke pa 3-4 ar fick en cykel over sig pa nagot satt sa att han skar sig i bakhuvudet. Tva barn kom inbarandes pa honom till lararrummet dar jag satte honom i mitt kna for att titta pa saret... (vad sags anna?) Blodet rann ganska kraftigt medan han lag i mitt kna utan att grata eller saga nagot. Jag tyckte det var markligt att en sa liten pojke inte grat men antagligen har det med kulturen att gora. vi lade honom pa bordet sa att det skulle vara lattare att komma at saret och en av lararna rengjorde det. Vi ringde efter rektorn som skulle komma med en bil och ta honom till sjukhuset eftersom det blodde ganska kraftigt. Vi vantade och vantade, jag kunde inte forsta att det kunde ta sadan tid... det markliga var ocksa att det var Harald och jag som satt med pojken och strok honom pa ryggen... de andra lararna stod pa avstand och sade inte mycket de ursaktade mina blodiga klader men pojken verkade de inte bry sig speciellt mycket om. Forutom en larare skall jag saga, han som rengjorde saret var beredd att ga ner med pojken till vagen och ta sig in till sjukhuset pa egen hand. Till slut kom i alla fall bilen och de korde ivag med den lille pojken. Stackars liten... en handelserik dag pa skolan...

En klen tröst

 

En bra dag!

Idag är en bra dag! Inte bara för att min söta svägerska fyller år, grattis Ann-Christin!! utan för att jag äntligen är frisk från en eländig magsjuka som kostat mig många vändor
till badrummet. Det är alltid illa med magsjuka men speciellt när man måste gå ut för att gå till 
toaletten... och för att skydda sig mot myggen måste man dessutom klä på sig en massa kläder (om
det är kväll eller natt vill säga) och med tanke på att jag i genomsnitt sprang 3 gånger i timmen 
blev det rätt störande... men tack och lov nu är jag bättre!

Ni som har läst Haralds blogg vet säkert att vi skall åka bort i drygt en vecka vilket innebär att vi 
inte kommer att kunna skriva något på våra bloggar... men ni får ha en välsignad och härlig vecka 
där hemma, så hörs vi när vi kommer hem igen...

kram på er!

och grattis igen Anki! Jag tycker sååååååååå mycket om dig!!! 

Ett besök på posten

Nu kära läsare skall ni få vara med om ett äventyr... nej då men lite märkligt är det ändå. Idag åkte jag in till stan tillsammans med Roslyn, vår granne, och en av kontorsdamerna för att göra en del ärenden. Vi skulle bland annat till posten. Här i Tanzania finns det inga postlådor och brevbärare utan man har en postbox stationerad på posten, dit får man åka för att hämta sin post. Det märkliga med den här posten var att innan vi fick gå in i själva byggnaden var vi tvungna att gå igenom en säkerhetskontroll och skicka iväg våra handväskor på ett rullband, ungefär som på en flygplats... det märkliga är att det är just posten som har denna säkerhetskontroll, inte banken eller något annat. Ja,ja det gav mig i alla fall något att skriva om... ha en fin dag!

Döden i vitögat

 Nej då mamma, du behöver inte vara orolig... men skraj blev jag...
Idag när jag gick till skolan på den vanligtvis väldigt rofyllda vägen, där barnen ropar och vinkar, folk hälsar och är glada, hände det något speciellt. Jag hörde ett märkligt ljud bakom mig, det lät som om några klappade i händerna och visslade. När jag vände mig om kom 6 stora tjurar med gigantiska horn springande emot mig... jag flög upp på sidan av vägen för att rädda min stackars kropp från döden.... det var i alla fall vad jag tänkte.... men tjurarna var nog inte intresserade av mig för de sprang bara förbi och jag kunde hoppa ner på vägen igen.... mer spännande än så var det inte, men det räckte för mig...