Idag nar vi vaknade regnade det. Det ar inte helt ovanligt men det brukar ganska snabbt ge med sig men det har det inte gjort idag. Nar jag skulle bege mig till skolan dansade jag mig fram genom leran, det var sa otroligt halt sa jag visste att forr eller senare skulle jag ligga dar i leran och kravla... jajeman det ar precis vad som hande. Jag skulle upp for en ganska brant sluttning och dar... plask sa lag jag i leran och det var inte sa latt att komma upp heller... Kvinnorna kom ut ur sina hus for att titta pa mig dar i leran.... de hade svart att halla sig for skratt men de ursaktade sig och sa pole sana vilket betyder valdigt ledsen ungefar. Jag tog mig med nod och nappe hem igen utan fler simturer val hemma mottes jag av fler muntra skratt och nar jag ringde till rektorn gapskrattade han at min lilla simtur... sa nu sitter jag har hemma istallet for att undervisa... rektorn sa att han skulle komma och hamta mig men om jag skall hinna innan min lektion ar slut sa ar det nog bast att han foljer klockan.... afrikaner ar inte sa duktiga pa det.
ja, ja , jag hoppas att denna lilla historia kan muntra upp vardagen hos er dar hemma ocksa...
kram pa er!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Det heter at egen framgang er bra, men andres ulykke er heller ikke å forakte.
Siden du ler (av lera)selv, er det vel lov å le med.
(Når det er glatt (halt) her, hender det vi bruker brodder. Skal vi sende noen til jul?)
hihi, sitter här och skrattar för mig själv. och åå vad jag skulle vilja ha sett det. by the way så har jag fått dina sms och mail, ska bara stoppa i allt i ett kuvert och skicka. kramar!
Hei Sara! Jeg måtte le :) Så for meg deg der du lå i gjørma.Hils Harald. Vær velsignet!
Kanon Annisen du ar en klippa! glom inte fakturan + secondhandvardet...
Post a Comment