Hemma igen.

Kylan och den friska luften mötte oss på arlanda... inga större förändringar hade skett i familjen här hemma under de 6 månader vi varit borta. Detta visade sig tydligt genom att vi fick sitta och vänta på dem när vi kom fram och inte tvärt om, som det vanligtvis brukar vara... Ja, ja så kan det vara. Jag kan inte påstå att man är så frestad att sitta framför datorn när man äntligen kommit hem och kan träffa alla på riktigt, men ni skall i alla fall veta att vi är hemma.

De dagar vi nu varit hemma har gått hemskt fort men trevligt har det varit att träffa alla. Däremot är det inte så trevligt när man inser att adressändringen som gjordes innan vi åkte inte ser ut att existera i folkbokföringen... vart har all post tagit vägen? Lite less blir man nog och fy så mycket telefonförsäljare som längtat efter en, tidningar, sockar, rakhyvlar och tvättmedel allt vill de att jag skall ha... tröttsamt. Jag försöker tänka på att det är deras jobb men när man har svårt att säga nej är det inte så kul när de ringer. Idag har jag i alla fall bara tackat ja till två nya tidningar till kanonpris... he he

Äntligen!

 Imorse satt råttan äntligen i fällan, bilder kan ni beskåda på Haralds blogg. Flera nätter i rad har jag vaknat av att det väsnats i köket. På mornarna har kryddor legat utspridda på golvet och jag har tvättat duken som aldrig förr... Mina normala morgonbestyr har varit utökade till att torka av alla bänkar, bord och övriga ytor med klorin... men nu äntligen är den borta. Tack och lov! Om man nu kan säga att en råtta kan föra med sig något positivt så kan man väl säga att detta äckliga djur fört med sig att vi hållit köket extremt rent... jag har aldrig varit pedant men de sista dagarna har jag nog blivit det... ja, ja det är i alla fall skönt att slippa hoppa till för minsta ljud och att man kan öppna alla skåp utan att vara rädd för att råttan skall titta ut.

Afrikansk kockskola.

Den sista veckan har en vän till oss, nämligen våra grannars städhjälp varit så snäll och haft kockskola med mig. Hittills har vi lagat Pilau, en ris och kötträtt som de äter här på jul och påsk, Japatis, frukostmat en blandning av bröd och pannkaka, Kuku med kurry..., bönor, basföda här nere. Det som återstår är väl ugalin och om jag hinner skall jag försöka lära mig det också även om det inte är min egen favorit. Det man kan säga om den tanzanianska maten och matlagningen är att det tar en evinnerlig tid... ingen snabbmat direkt. Det vill säga att det är inget man slänger ihop efter jobbet på en halvtimme. Det krävs mycket förberedelsetid. De flesta tanzanianska hushåll har heller ingen el eller spis vilket gör det hela ännu krångligare. En sak i taget... det är tur att de aldrig stressar här nere....

Fika, pepparkaksgubbar och sista paret ut...

Idag har vi haft morgonfika med alla som jobbar här på kontoret. De går nämligen på semester idag så vi kommer inte att träffa dem mer innan vi åker... Roslyn och jag hade bakat kakor som blev väl mottagna... jag bjöd på en klassisk gräddtårta som kanske var i sötaste laget...

Efter fikat var det dags att ge sig i kast med idrotten på skolan. Dagens idrott blev inget mer eller mindre än att vi lekte pepparkaksgubbar och sista paret ut... dvs två jagalekar som jag själv tyckte var hemskt roliga när jag gick i skolan... nu med för den delen... Lekarna blev väl mottagna även fast det uppstod kaos emellanåt då vi hade flera par som var ute och sprang... jag hoppas att ni inte stör er på alla mina punkter... jag tycker att de lättar upp texten...